Interview with Mastodon, 2011 🎶🇸🇪

"Ute på nya jaktmarker" - (https://gaffa.se/artikel/53583)
Originally published by GAFFA.se - October 16th, 2011

Med stegrande popularitet har Mastodon givit ut fyra konceptalbum. Med det nya albumet The Hunter är det dags för nya mönster.

När Mastodon spelade på Hovet i Stockholm för sju år sedan var scenariot ett klassiskt konsertdilemma. Senare under kvällen skulle legendarerna Slayer och dåtidens största metalband Slipknot spela, bägge på plats med stora scenproduktioner medan förbandet från Atlanta tagit med sig en liten flagga. Publiken var måttligt intresserat av det aviga oljudet, inte lika direkt och snabbt som Slayer eller lika melodiskt och sångvänligt som Slipknot. Men med ett riff, uppdelat i två enkla partier, förändrades stämningen på ynka sekunder. Mastodon fick hela publikhavet att storma. Låten bandet drog igång var “March of the Fire Ants”, och påbörjade det som har blivit en av 00-talets mest kreativa och spännande metalresor.

Troy Sanders, bandets basist och huvudsakliga sångare, stryker sitt skägg fundersamt, med tankarna på den plats låtar som “March of the Fire Ants” och “Blood and Thunder” cementerat för Mastodon i metal-genrens himmel.
– Tanken var aldrig att det skulle bli så populärt som det blev, om man nu kan säga så. Självklart är det underbart, det är fantastiskt att kunna spela överallt och att i princip bara höra övervägande positiva åsikter om vårt band och vår musik. Men att de låtarna blev så populära eller vad man nu ska kalla dem, eller att våra album är så omtyckta, det är bara en biprodukt till det viktigaste för oss. Är vi glada och mår bra av det vi gör i Mastodon så räcker det för oss. Allt annat är mer än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.

Trick i rockärmen
Mastodon har släppt fyra konceptalbum, lutade mot idéer baserade på Jordens klassiska element. Detta samtidigt som bandet kombinerat kreativitet med spelglädje och ett ursinnigt driv som enklast jämförs med ett godståg som fritt galopperar långt bortom sina spår. Debuten Remission var löst baserat på eld, genombrottsalbumet Leviathan byggdes utifrån Herman Melvilles bok Moby-Dick och temat vatten, Blood Mountain döptes efter ett berg i Atlanta och bidrog med dess uppenbara kopplingar till jorden, och senaste Crack the Skye snurrade kring det mystiska och svårbegripliga elementet eter. När alla nu väntade på ett album skrivet tematiskt kring luft, den sista biten i det elementära pusslet, är det lite överraskande att Mastodon bestämt sig för att släppa precis all så kallad logik och abrupt förändra nästan allt som definierar bandet.
– Vi har släppt fyra konceptalbum i rad nu, men för mig är detta beslut ett som borde vara väntat. Vi omfamnar alltid förändring och tycker om att ha några trick gömda i våra rockärmar. Efter koncepten med elementen var det helt klart rätt skönt att skräpa den idén ett tag och tillåta oss själva att jobba mer i fri form. The Hunter var väldigt instinktmässigt skriven, det var väldigt uppfriskande att kunna utforska precis vad vi vill, både musikaliskt och med texterna. Det var lite som att vi andades in nytt liv in i bandet, speciellt efter Crack the Skye som var väldigt djup och komplex och extremt känslosam. Vi levde med det i två och ett halvt år, under inspelningen och sedan på turnéerna. Att gå i direkt motsatt riktning och slå på refresh-knappen för bandet var väldigt bra för oss.

Musikaliskt är Mastodon mer spretiga och lynniga på The Hunter än på tidigare album, svängarna kommer skarpare och vassare, och mycket hårdare. Förändringarna i musiken är inte omedelbara, men arbetet där bakom är definitivt annorlunda. Erkända namn som Matt Bayles och Brendan O'Brien har denna gång inte fått plats bakom produktionsstolen. Istället har Mastodon valt att arbeta med en man som varit med och skrivit “In Da Club” för rapparen 50 cent:
– Hur jävla galet är inte det egentligen? Tanken är kittlande, att fans världen över läser det där och tänker “what’s going on with Mastodon, have they lost their minds?”. Men Mike Elizondo är en oerhört talangfull musiker, men framför allt en fulländad sådan. Han har spelat bas i thrash-band, studerat ståbas på universitet, och sedan spelat bas med Mavis Staples och Dr. Dre samt producerat ett album med Fiona Apple. Han har enorm bredd, och det välkomnar vi med öppna armar. Vi behövde någon som förstod våra psykedeliska och mer slöa låtar men som också kunde hantera våra tunga spår. Våra idéer gick i synk med varandra om hur vi ville att albumet skulle porträtteras musikaliskt och detta var nödvändigt för att vi skulle kunna fortsätta utveckla oss själva.

Albumet hyllning till avliden broder
Inuti albumkonvolutet för Crack the Skye finns en kraftigt utsträckt och förvrängd bild på en en flicka, fast inuti en virvlande lila sfär. Den flickan heter Skye Dailor, är syster till Brann Dailor, och begick självmord vid 14 års ålder. Sorgen av att förlora den person som varit honom allra närmast har hemsökt trummisen hela livet och Crack the Skye skapades till viss del för att ge honom sinnesro. The Hunter har fått sin titel efter gitarristen Brent Hinds bror, som avled under en jaktresa medan albumet skapades. Medlemmarna i Mastodon har under den senaste femårsperioden slagits mot inre demoner av det värsta slaget, vissa av dem betydligt längre än så, men är enligt Troy Sanders på god väg att ta sig ur eländet bättre och starkare som band, men också som vänner och människor.
– Det var verkligen en lättnad att kunna göra precis som vi ville med musiken och lyriken. Efter senaste årens tyngd och djup med Crack the Skye och hur The Hunter blivit som en hyllning av en person som stått oss nära, kändes det så jävla bra att trycka in lite mer glädje och positiv energi tillbaka in i bandet. Allt vi har gjort här har varit för att hjälpa varandra framåt som vänner, som bröder, och se till att vi mår bra av att vara i Mastodon på alla plan. Så ja, alla dessa förändringar har varit medvetna val, och vi har tagit dem av rätt anledningar.

Allt talar för att Mastodon “gjort det igen” med The Hunter. De har precis som vanligt struntat i förväntningarna från den ständigt växande skara fans bandet har bakom sig, och har kapat alla säkerhetslinor för att se om det flyter helt på egen hand även på främmande vatten. Alla steg bort från tidigare självklara Mastodon-ingredienser, som konceptualismen. Det var nödvändigt för att ge bandet ny luft under vingarna. Med The Hunter beger sig Mastodon ut på en ny resa, en som är mer hisnande och skrämmande än någon annan av exkursionerna kompani Sanders, Hinds, Dailor och Kelliher gett sig ut på tidigare.